imc_logga

2017 > 12

Detta är en kommentar till inlägget "Storyn om Bengt" som du kan läsa här.

Hej, jag heter Bengt och är 73 år. Jag har alltid varit intresserad av uteaktiviteter när tiden räckt till, för jag kan säga med gott samvete att det inte varit 40 timmars vecka, snarare mer än 50 och därtill ett par timmars daglig restid till och från jobbet. Det funkar om man för det mesta tycker det är roligt och utmanande och att man ser resultat. Detta skulle kunna vara nog skrivet för kärnan finns där, men jag ska ändå berätta om en resa.

Den krånglande ryggen
Som sagt jag har alltid varit glad för att åka skidor, skridskor, vara ute i skogen, seglat …
Ont i ryggen och ryggskott har hört till ett par tre ggr per år och kiropraktiker har "knäckt" mig när det blivit för besvärligt. Mest sittande på jobbet gjorde inte ryggen bättre.
På jobbet fanns bla flera goda löpare och jag började jogga ett par ggr i veckan, direkt efter jobbet med en kompis. Det var inte långt men det blev av och jag klarade faktiskt Lidingö-loppet,  men springkompisarna var lite sura för att de fick vänta på mig och hemfärden. Min kompis och jag ville prova att genomföra Klassikern,
Jag hade kört Vasaloppet ett par ggr och klarat Lidingö så….. men vi klarade inte den, jag skadade mig före Vasaloppet (som då var sista grenen för min Klassiker).

Pensionär - en ny tid
Några år senare blev jag pensionär, det var en stor omställning för mig, från att ha varit i "farten" till att inte vara med i laget, och inte ha rollen som ledare med allt vad det innebär. Jag hade ont i ryggen och var nog allmänt i lite sämre kondition då.
Jag fick tid hos Dan som undersökte mig och gav mig olika övningar, bla bålövningar. Jag gjorde också core-träning under ett par terminer. Jag blev bättre - ja så bra att jag slarvade med träningen (första fallgropen).
Vid ett besök hos Dan frågade han mig, i min hustrus närvaro, hur det går med träningen, varpå hon säger att den tar han inte på allvar längre. Dan säger då att jag inte behöver komma fler ggr, det gick kalla kårar genom kroppen… ge mig övningar och råd och inget ska stoppa mig för att genomföra dem blev min reaktion.

Mitt val - en Svensk Klassiker
Jag bestämde mig, jag hade ett val. Dan frågade mig något halvår senare om det var något jag gärna ville göra. Jo, en Klassiker vore en utmaning. Kan säga att det var en utmaning, kunde inte springa/ jogga för ryggen och flåset var inte så bra.
Nu var målet klart, en Klassiker, Vasaloppet, Vättern Runt, Vansbro och Lidingö Runt.
Resan började med övningar så ryggen skulle klara Vasaloppet, minns att träningen på rullskidor och skidor smärtade i ryggen men med övningarna växte styrkan och jag klarade Vasaloppet.
Jag var ganska nöjd efteråt och tog det lite lugnare men snart nog måste cyklingen komma igång. Jag hade en cykel men jag fick ont i ryggen av den. Jag fick hjälp med en sk bikefit (uppmätning av kroppen vid cykling) och val av en cykel som är anpassad till mig och fastän det var i senaste laget som cykelträningen kom igång så fick jag upp emot 100 mil i benen före Vättern som rundades.
Det är mycket viktigt att ha en cykel som är anpassad, jag har cyklat åtskilliga mil på denna och jag tycker det är roligt att cykla. Vättern Runt är långt, får ta en etapp i taget, man får mat och dryck och egentligen är det liksom Vasaloppet bara ett rejält dagsverke.
Det är inte mer än ett par veckor mellan Vättern och Vansbro. Jag simmade då 1 ggr i veckan i bassäng, insåg att det behövdes mer så det blev några ggr i havet med våtdräkt (då en sk surfdräkt, men den är numera utbytt). Vattnet i Älvarna är mörkt och kan vara riktigt kallt, lite medström de första 2 km sen motström 1 km som i kombination med trängsel kan vara jobbig, långt ifrån sim- bassängen. Jag klarade i alla fall av det.
På höstkanten kommer Lidingöloppet, det hade jag sprungit ett par ggr men då utan större problem med ryggen. Detta var den största utmaningen det här året. Hur skulle ryggen hålla och hur skulle flåset byggas upp. Dan var åter där med övningar och råd. Jag var ödmjuk och bestämd, började så smått i skogen backe upp och backe ner. Jag hade ett mantra ´´håller ryggen ska inget annat hindra mig för att klara Lidingöloppet´´ det drog jag för mig själv under löpträningen och det var fantastiskt för inte en ggr jag behövde avstå pga ryggen. Klarade Loppet, 1 år tidigare hade det inte gått!
Den första riktiga Klassikern var klar och jag var riktigt glad och tacksam.
Så började resan och får jag klara Vasaloppet 2018 så har jag gjort 7 Klassiker i rad och jag finns med i startlistan för Vättern Runt 2018 så det är väl bäst att fortsätta så länge ”tyget håller”.

Du styr själv
Att vara pigg och kry är en gåva. Jag är tacksam och vill ta hand om den. Man står hela tiden inför val, stora och små, att ta hand om sig själv borde vara det enklaste men det finns många fallgropar.

Träning på gym, i skogen med löpning eller skidor, i bassängen är bara positivt:

  • Alla har vi sådant som är mindre bra kring oss, det är rätt skönt att stoppa undan det, få friska tankar och fokusera på det som är viktigast och kan påverkas. Man kan oftast välja hur man ska påverkas av det negativa.
  • Dan frågade mig för några år sedan vad som drev mig. Mitt svar var då ”att kunna fortsätta springa när man kommit upp för en lång backe”. Alla som börjar löpträna vet vad jag menar.
  • Åldern tycks inte ha någon större betydelse, jag är nästan i bättre form nu än för 30 år sedan.
  • Träningen inför loppen är fantastisk, man blir bättre och bättre, blir mer och mer nöjd, så egentligen kunde man låta loppen vara för det är resan inför dem som är bäst.
  • Dan har på ett ödmjukt sätt och med fast hand hjälpt mig på vägen, med övningar och råd som gett fysisk styrka och reparerat ryggskott och smärtande muskler. I våra samtal har han gett vägledning till större mental styrka. För det är sant att envishet och tron på sig själv sitter mellan pannbenen.
  • Min massör Camilla gör det omöjliga möjligt. Vissa lopp hade inte genomförts utan hennes hjälp och uppmuntran. Inför ett Lidingölopp kunde jag inte springa pga muskelskada i vaden. Camilla masserade 3 dagar före och gav råd, bla, inte springa förrän starten går på Gärdet. Jag litade på henne och det gick.

Välmående är allt

Det finns så många goa och trevliga människor man träffar genom träningen och inte minst på loppen. Jag kommer så väl ihåg en Vätternrunda, vi startade vid fyra-tiden på morgonen, solen var på väg upp och jag hängde bra med en klunga söderut från Motala, strax utanför vurpade en cyklist framför mig och jag  flög också i backen, medhavd banan och diverse lösa attribut låg spridda över vägen. jag hade slagit mig men hjälmen hade tagit det mesta, lite ont i höften och knät, men jag kunde röra mig. När jag tittade mig omkring såg jag skärvstenen vid vägkanten (nylagd väg), då var lite ont en baggis mot att hamna bland det. Jag stod där 2 km till Motala åt ena hållet och ca 300 km åt andra. Jag valde de 300. 
Jag fann en ställning på cykeln som inte gjorde så ont och cyklade på, kom så småningom till Hjo, där ska man äta Lasagne. När jag satt där och åt kom en herre som höll på med sin tionde Klassiker, jag tror det var min tredje jag höll på med och vi tyckte nog att vi kämpade på. Strax kommer en liten man och sätter sig vid bordet, han följer vårt samtal och inflikar försynt att det nog var hans trettiosjätte Vättern Runt men han gjorde nu sin sextonde Klassiker i rad. Det är starkt… att få vara frisk och allert, utan avbrott i 16 år. Jag frågade försynt hur gammal är ni ”75 år och jag vågar inte sluta”. Härligt!

När jag börjat cykla igen och funnit en bra klunga att hänga på händer det att halva klungan stannar för att ta paus och jag kommer en bra bit efter den del som fortsatte. Jag kämpade och slet några km för att komma ifatt men det gick inte. Någon var bakom mig och hängde på, efter en stund kom en yngling upp bredvid mig, log och sa ”pigga ben på den gubben”, han körde upp framför mig och bakom honom kom jag ifatt klungan. När vi var där vände han sig om och sa ” det va väl det här du ville” sen drog han förbi hela klungan…
Ofta brukar det finnas en sammanfattning sist men den kommer inte här, jag håller på, får ibland peppa mig själv och det är inte lätt att sammanfatta. Bäst att var och en hittar sin stämma och sjunger ut i välmåendekören.

Allt Gott / Bengt 

Läs hela inlägget »

10 år sedan, året är 2008. En man vid namn Bengt från Sölvesborg har fått tips om mig. Han är vid detta laget 64 år gammal. Högt uppsatt och framgångsrik chef på ett svenskt bolag, mycket stress i sin vardag, försummar sig själv till ”förmån” för andra, viss övervikt, ont i ryggen, otränad… Jag upptäcker tidigt att detta även är en mycket pratglad man, till den graden att första besöket, som är 90 minuter långt, inte lyckas inrymma en ryggundersökning, vilket var syftet med besöket. Han berättar bland annat om att alla passioner i vardagen är mer eller mindre parkerade till förmån för arbete. Han berättar om sitt stora intresse, båtar och segling, kanske mest att bygga båtar. Ja, han har byggt båtar, en Blekingeka , den är som en möbel.
Nåja, det var ju inte värre än att vi bokade en ny tid en vecka senare där vi konstaterar att det behövs en del livsförändringar för att råda bot på inte bara ryggont utan även på flera andra pusselbitar för att bättra på en allmänhälsa, såväl fysiskt som mentalt. Det visar sig att det är en motiverad och väldigt plikttrogen man den här Bengt. Patienter i allmänhet har en tendens att komma igång bra, men sen….. Bengt gör sina ryggövningar och parallellt med det, så ses vi med jämna mellanrum, han blir snabbt en inventarie bland 20-åringarna på gymmet, han kör rullskidor i ur och skur, börjar småjogga på Ryssberget, lite massage, stretch, cykeln dammas av… Det går framåt!
 
Det är inte en spikrak väg, Bengt åker på några bakslag på vägen, men det är tydligt hur hans ihärdighet ger resultat. Till den grad att han bestämmer sig för att göra en Klassiker - han hade en gren kvar i ett tidigare försök. Bengt sätter inga världsrekord på något sätt, men han genomför Klassikern. Och praktiserar samtidigt stor TACKsamhet och ödmjukhet, vilket en omgivning garanterat märker av. Livsstilsförändringarna Bengt gör får impact på ett flertal plan, detta får Bengt själv berätta om i sin version.
 
2018 står inför dörren. Bengt kommer då vara 74 år UNG. Under mars slutför han sin 7:e  KLASSIKER  I RAD!
 
Det blir nog kölsträckning till en ny träbåt, Blekingekan heter Maria Maruska.
Vet inte vem som blev mest rörd, jag eller dottern Maria?         
 
TACK Bengt! Du är en förebild i mångt och mycket!
 
/Dan

ps. Läs Bengts kommentar i nästa inlägg här d.s
 

Läs hela inlägget »

i.m.c på Instagram

13

Crossfit -Bu eller Hurra? Vad är det egentligen och vad är det för dig? Tips & råd för dig som tränar just crossfit. Läs Dan Salomonssons inlägg på hemsidan http://www.i-m-c.se/inspiration-30663587 #imc#fysiskträning#crossfit#fysioterapi#motivation#träningsråd

6

Invigning av nya medlemmar i imc teamet! Välkomna Carina & Tom😀

17

TACK för en fantastisk resa alla nya diplomerade Personliga Mentala Tränare! Så kul vi hade😀